Tidigare utställningar

FAGERHULT

Bilder av Sverige

Kristian Bengtsson och Johan Wirfält

3/2 – 16/6

Enligt Lantmäteriet finns det 89 stycken Fagerhult i Sverige, från Skåne i söder till Västerbotten i norr. Vilka bor där? Vad pratar de om? Vad tänker de om framtiden? Vilka är de och vem vill de vara?

Fotografen Kristian Bengtsson och journalisten Johan Wirfält har i utställningen och boken speglat ett annat Sverige än det som mediabilden förmedlar – det utanför storstaden. Ett nutida tidsdokument från valåret 2018 i bild och vittnesskildringar med och om människor som lever i just ett Fagerhult.

Utställningen är producerad av Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm

Bild från utställningen Fagerhult - Bilder av Sverige. Ett fält framför en klunga vitröda radhus.

All Konst i Småland – UNG

28/10 – 2/12 2018

med nästan 100 smålänningar mellan 16 och 26 år.

En utställning som handlar om allas skapande som görs och en kärlek till konst. Urval handlar om en geografisk yta, Småland. Deltar gör smålänningar som varit det hela sina liv, som har sina rötter här eller bara varit smålänningar i ett halvår. Alla i ett åldersspann i gränstrakten mellan ungdom och vuxenhet där val görs (eller undviks) och en framtid utstakas.

Någonstans i Småland

17/6 – 2/12 2018

med Emma Ahlqvist, Henrik Bromander och Lena Sjöberg.

Denna utställning samlar tre småländska konstnärer som här med pennans uttrycksätt skildrar en vardag utanför storstan. Det är berättelser i text och bild som kryper in under huden och inte lämnar någon oberörd. För att hitta mening och glädje i livet är svårt vilken plats man än kallar hem.

Emma Ahlqvist samtidsskildring Ta mig härifrån tar fram småstadsmänniskans verklighet. De färgmättade rutorna är fyllda av en kvävande känsla av att längta bort – till någon annanstans – för det är där livet sker.

Henrik Bromander har fångat Smålands mörker i huvudpersonen Eriks liv med tydlig skärpa. Rutorna skildrar smärtan i ett liv där ljusglimtarna är få och meningslösheten kan kännas nattsvart.

Lena Sjöberg har med en restriktiv färgskala och linjens kurva skapat berättelsens Ingamaj, fast i ett liv som hon inte valt. Som skillingtryckens sånger formar orden ett mänskoöde som drivs framåt obönhörligt.

Såga ut och sy ihop Virserums historia från istid till nutid

4/2 – 2/12 2018

Konsthallen öppnande 1998 med Virserum en Dröm och har under 20 år lyft berättelser från orten och omgivande samhälle och nu inleds jubileumsåret med en utställning med och om Virserum.

Det du nu möter är en berättelse som sträcker sig över tusentals år med långa linjer och gör snabba nerslag i århundradena. För det är ögonblicken som vårdas i Virserum – det som har betydelse för människorna  här som lyfts fram. Filtret har varit konstnären Peter
Ojstersek. Genom honom har kontakter knutits med startpunkt i en fika där Virserum bjöds in. Peter, tillsammans med konsthallen, har under sitt arbete med samtal, intervjuer, workshops, föreläsningar fångat upp och fogat ihop röster från bygden.

Genom utställningssalen sträcker sig den utsågade träån. Likt Virserumsån rinner den genom samhället, och tar dig som besökare genom tiden medan pelarna som håller upp Virserums Konsthall blir till de stöttor som håller upp samhället. Utställningen är ett lapptäcke av berättelser av de hundratals röster som bidragit.

20/20 – 20 år och 20 konstnärer

22/4 – 14/10 2018

De gångna åren har varit inspirationen till detta retrospektiv. En konstnär för varje år, som alla tidigare varit en del av konsthallens historia, blir här till något nytt. Mötet blir över uttryck och tankar – en utställning om livet. För livet är den största historien och konsten den bästa berättaren.

Susanna Arwin, Ulrika Berge, Lisa Fjellman, Paul Grähs, Jenny Grönvall, Bertil Hertzberg, Mattias Härenstam, Rabeaa Ibrahim, Richard Johansson, Åsa Jungnelius, Malin Lindmark Vrijman, Åse Marstrander, Eva Nordangård, Robert Nyberg, Lore Nynnell, Björn Olsson, Stina Opitz, Roland Persson, Riitta Vainionpää och Mathieu Vrijman.

Konst ska vara för alla, därför finns Virserums Konsthall

En ideell förening startas och en konsthall blir till genom Henrik Telemans idéer och hans brinnande intresse för bygden. När dörrarna slogs upp för första gången var det med utställningen Virserum en dröm och den blev starten för kärleksrelationen till samhället. Det blev Virserumsbornas konsthall.

Ett konstnärligt experiment som blev en av Sveriges största konsthallar har nu verkat i 20 år i Kalmar läns inland. Med en grund i ställningstagandet för, relationsbygget till och engagerandet av en bred publik. Det handlar om att göra konst med och för människor.

Småländska trådar

4/2 – 3/6 2017

med Kerstin Björk, Sigridur Eggertsdottir och Åsa Hylén

Virserums Konsthall ligger i en gränsbygd där tre län förenas och i denna utställning möts tre småländska konstnärers verk. Tråden är ett av deras gemensamma redskap i skapandet men uttrycken skiljer sig åt.

I verk, där stygnen får växa fram utan tidigare planering, låter Kerstin Björk broderiet ta form i abstrakta världar där ibland anas ett träd eller ett djur. Trådändarna som får sitta kvar på baksidan skapar ytterligare en dimension. I Sigridur Eggertsdottirs mjuka verk har ytan laddats med glimtar av reflektioner och tankar. Starka färgfält och täta broderier knyts samman i former som betraktaren även kan lyssna till. Hos Åsa Hylén förs en dialog med de textila materialen, de som människor sovit på, torkat
disken med eller burit, varje bit får spela roll. På ull, bomull, lin och siden fångar tråden ansiktets uttryck eller frökapselns skepnad.

Emma Adbåge

10/9 – 3/12 2017

Emma, illustratör och författare, är en ständig iakttagare av det som sker runt henne. Miljöer och dialoger inhämtas från det som sker i vardagslivet. Utställningen som kommer visas i Stora Salen lyfter fram hennes konstnärskap i form av originalillustrationerer både från hennes barnböcker och hennes övriga uppdrag samt hennes personliga betraktelser. En utställning för hela familjen där barn och vuxen kan få stiga in i berättelsernas värld.

Linda Lasson

Svart tråd

10/9 – 3/12 2017

Med en grafisk svärta fångar hon det norrländska landskapet. Hennes broderi ger naturen en röst i en samtid som exploaterar. Det är berättelser om en undanträngd urbefolkning med svarta stygn på armeringsväv.

I utställningen visas ett urval av Lindas kraftfulla broderier som ger en inblick i hennes konstnärskap.

Periferi.

Mellan fyra tillfälliga väggar.

14/5 – 3/12 2017

Vad innebär det att vara en del av periferin och vem har makten att utse vad som är centrum? Hur kan konsten utforska begreppet och hur möter det Virserum? Periferi, en utställning på Virserums Konsthall om att befinna sig i utkanten.

Under det transparent välvda taket på plan 2 har konstnärerna Dan Fröberg, Jan Matsson och Roger von Reybekiel gemensamt utforskat begreppet periferi. I ett tredelat, dynamiskt samtal med såväl Virserums samhälle som Virserums konsthall, och alla dess rumsliga och arkitektoniska egenskaper. Ett möte som vävs in i det långsamt framväxande verket där processen står i fokus. Mellan fyra tillfälliga väggar blir platsspecifik och skulptural – ett installations- och ljudverk i storformat

För utställningen har Virserums Konsthall valt att utlysa gestaltningen – ett nytt sätt för konsthallen att driva den konstnärliga urvalsprocessen. Utifrån ansökningarna valdes ett samarbete med konstnärerna Dan Fröberg, Jan Matsson och Roger von Reybekiel som under 2 månader arbetade på plats i Virserum.

Bland blommor och stygn

5/2 – 13/8 2017

Allt börjar med ett enda litet färgstänk från tråden för att sedan växa ut från centrum stygn för stygn. Efter mönster som ritats och följts eller där stygnen själva fått bestämma vägen.

Från en nationell insamling visades broderi med alster som skapades för flera generationer sedan till det som tillverkades under hösten 2016 mörker. Det var arbetet från 100-tals händer och tankar som samlas stygn för stygn.

Se alla deltagare i utställningen här

Visioner Öst – Väst

5/2 – 31/8 2017

Tillsammans med Ghassan Al Saadi som tidigare drev Palestinian Center for Art and Culture Damaskus Syrien har Virserums Konsthall bjudit in konstnärer som han tidigare arbetat med. Under en vecka arbetade de tillsammans på konsthallen och deras verk visades  i Lilla Salen.

med

Anas Salameh, Dia Alhamwi, Imad Rashdan, Inana Barakat, Mahmoud Alsaadi, Mamoun Alshayeb, Mazen Odeh, Murtada Ibrahim, Orwah Hamzat, Rabeaa Ibrahim, Rola Hamza, Sham Droubi, Souzan Yassin, Talal Abou Dan, Yahya Ashmawi

Läs mer om konstnärerna här.

We move in parallel paths

2017

We move in parallel paths är en grupputställning med nyexaminerade konstnärer från HDK – Högskolan för Design och Konsthantverk i Göteborg.

Vi har olika ingångar i våra konstnärliga arbeten, men en viktig gemensam nämnare är vår stora materialkunskap och expertis inom våra respektive discipliner.

Lera, trä, silver, papper, koppar, textil, digitaltryck, collage, glasyr. Sömmar, täljspår, ytor, fingeravtryck, spår, färg, komposition, interaktion.

Vi vill visa på den mångfald av uttryck som uppkommer i en situation av förtrogenhet med materialet. Denna språklighet vill vi göra tillgänglig för fler. Tillsammans skapar vi ett forum där våra individuella ställningstaganden kan korsas med varandra.

Med Sofia Bankeström, Amalia Bille, Vicki Cody, Ammeli Engström, Tina Hultsborn, Dominika Kemilä, Wan-Ying Lin, Maja Sundblom och Sofi Svensson.

TRÄ 2016

15/5- 4/12 2016

En utställning om att leva 2116

I TRÄ 2016 möttes konsten och vetenskapen. Utgångspunkten är en ljus framtid, det finns lösningar för de problem vi står inför. Men de måste vara för alla. En hållbar framtid är ekologisk, ekonomisk och socialt ansvarsfull för hela världens befolkning. Där allas mänskliga rättigheter blir tillgodosedda. Där världen är jämlik. Framtiden är sparsam med alla resur­ser och använder förnyelsebara biobaserade material. Men hur ser den ut? Vår överlevnad kommer att kräva ett paradigmskifte om resurserna ska räcka till för oss alla på klotet.

I utställningen visades visioner och framtidscenarier baserade på internationell forskning. Vetenskap, gestaltning och kommunikation i ett. När vi skapar bilder av det hållbara samhället, ökar vi vår kunskap, samtidigt som frågor formuleras som vi måste börja svara på.

I TRÄ 2016 visades verk av My Ekman, Birgitta Godlund, Kristina Müntzing, Peter Ojstersek, Roland Persson, Gunilla Poignant, Kristina Schultz och Johan Lindberg, Bartholomäus Traubeck, Wallride, Mathieu Vrijman.

Skogens väsen flyttar in

11/9 – 4/12 2016

Skogens väsen tycker det är tråkigt. För människorna verkar inte ha tid att gå i skogen längre. Skogsrået får bara stå och hänga, inte en endaste kille har hon fått skrämma. Ingen har försökt stjäla bergatrollets skatt. Inte ens när det är som finast, när alla vitsippor blommar och löven slår ut eller när allt börjar skifta i rött och det är fullt av svamp, kommer någon. Skogens väsen bestämmer sig för att hitta några människor och de hittar snart. I små samhällen och i stora städer finns dom – och här flyttar också skogens väsen in.

Betula Poesis

7/2 – 4/12 2016

Foto av Bertil Hertzberg och text av Marit Stigdotter

Det är något speciellt med björken, som hälsar våren välkommen med små skira blad och som posterar vid dörren när det är fest. Björken med sin svartvita stam är också det träd som finns från Treriksröset till Smygehuk. Bertil Hertzberg har fångat björken på myren, i stadens landskap, som stark överlevare och på planteringen. Det är björkens poesi. Detta har även Marit fångat i sina texter om björken.

Kännbart

19/6 – 31/8 2016

Utställningen Kännbart att visades parallellt på Virserums konsthall och Kalmar konstmuseum.  I Virserum visades verken Drömsamlaren av Maria Luostarinen, Resonant Bodies av Julia Adzuki med Sindri Runudde och Teresia Lindberg samt La Luna av Mari Kretz. För mer information om projektet Kännbart besök https://www.abf.se/kannbart.

Kännbart ägs av ABF Örebro Län i nära samarbete med Förbundet Sverige dövblinda (FSDB) samt Riksutställningar. Projektet finansieras av Allmänna arvsfonden.

Liv i slöjd

7/2 – 14/8 2016

Ett liv som kan vara i ett rött hus med vita knutar långt ute på landet men också i en lägenhet på fjärde våningen i en mellanstor stad. Med utgångspunkt i hur ett sådant liv ser ut har Hemslöjden i Kalmar län och i Region Jönköping samlat in slöjd från Småland. Men slöjden har ett eget liv, ett kretslopp. Något som tar sin början i skogen – det kan vara trä som slöjdaren hämtar direkt i skogen eller på ett byggvaruhus. I slöjdskogen har alla bjudits in för att bidra, och fåglar och blommor har tillverkats för att titta fram bland trädstammarna.

 Man måste faktiskt älska
– om den allmänmänskliga känslan kärlek.

10/5 – 6/12 2015

Känslan och minnet av kärlek kan vara ett ögonblick i tiden, en plats. Kärleken är ömtålig, ett farligt risktagande, den kan vara omöjlig att leva utan. Den kan skrämma, förlama men också ge känslan av tillit, av att hitta hem.

I utställningen mötte besökaren dikter och scener som speglar våra drömmar, vår lust och längtan men också känslan av övergivenhet. Om den första kyssen, om närhet, om vardag och om förlorad kärlek.

I utställningen medverkade Julia Bondesson, Stefan Constantinescu, Joanna Rubin Dranger, Carolina Falkholt, Karolina Henke, Joanne Hoffsten, Lars Isacson, Åsa Jungnelius, Dan Lindau, Josefina Posch och Anders Ribbegårdh samt en dokumentär av Sara Broos

Och nu då?

6/9 – 6/12 2015

En utställning om ungas villkor av unga röster. Den som inte hörs kan inte påverka. Projektet Radio XX har handlat om att ge unga runt om i Kalmar län en röst. En röst som berättat om ungas villkor, arbetslöshet, hoppet om framtiden och om saknaden av detta med de ungas egna ord. Och nu då? är en utställning om dig som ung och samhället du lever i. När blir man vuxen? Varför ser det ut som det gör? Vilken är din roll? Vad kan du förändra? Vem har makten?

Bröllopsbestyr

8/2 – 6/12 2015

Det finns bröllopshets, bröllopstårta, bröllopstal, svensexa, brudklänning, något blått, gäster, vittnen, vigsel och en fest. Det handlar om ett löfte, om kärlek och om framtiden. Bröllopsbestyr är en utställning om allt detta. Föremålen, tankarna inför och minnena av bröllopet har samlats in och visas.

”Enligt traditionen ska brudparet vid lysningen föräras en björk, som sedan brudgummen ska tillverka till exempel en vagga av. Hela byn med spelman kom bärandes och dragandes med björken, som hade tagits i kohagen. Sedan skulle den sågas, men sågen var gammal och slö, så motorsågen fick göra mesta arbetet.”

”Ordet bröllop kommer från ordet brudlopp, den glada procession som bruden och brudgummen ledde med följe från kyrkan till brudens hem där festen skulle ta vid.”