Vad visade undersökningen? Sammanfattning och analys

Hur gick undersökningen till?

I utställningen TRÄ 2019 fanns möjligheten för konsthallens besökare att inne i utställningen sätta sig ner och svara på undersökningens frågeformulär. Formuläret hade tre delar. Den första delen handlade om personen som svarade på formuläret – ålder, kön, sysselsättning, boendesituation och pendlingsvanor.

Den andra delen handlade om konsumtionsvanor. Här fick den svarande ta ställning till hur mycket hen kunde tänka sig att minska eller förändra sin konsumtion på olika sätt, på en skala 0-100%.

Den tredje delen fokuserade på välfärden. Deltagaren fick ta ställning till resursfördelning och finansiering, men också i vilken utsträckning hen kan tänka sig att utföra oavlönat arbete inom skola, vård och omsorg. Deltagaren fick även göra en avvägning mellan tillgänglighet, kvalitet och kostnad inom välfärdens olika områden. En fråga gällde beslutsfattande – hur ska besluten om vår välfärd och framtid gå till?

Vilka deltog i undersökningen?

Uppemot 200 personer deltog i undersökningen. Det var en jämn fördelning mellan könen och en spridning i åldrarna, dock med en överrepresentation i åldrarna 40-65 år. Lite över hälften arbetade, ungefär en tredjedel var daglediga och resterande var studenter. Fördelningen mellan personer från stad och landsbygd var inte lika jämn, 71% kom från medelstora till stora städer medan 29% kom från en liten ort till glesbygd.

Hur såg deltagarnas pendlingsvanor och boendesituation ut?

Personerna som deltog i undersökningen pendlade förhållandevis korta sträckor, men undersökningen visar att de kan tänka sig att fördubbla sin pendlingstid per dag.

Frågan ”Hur tätt kan du tänka dig att bo?”, där 0 markerade storstad och 100 landsbygd, visar att medelstora städer föredras och att det finns en tendens hos storstadsbor att vilja bo i en mindre ort än just en storstad, om man jämför med var deltagarna i fråga faktiskt bor.

I vilken utsträckning kunde deltagarna tänka sig att minska/förändra sin konsumtion?

En del av undersökningen handlade om omställningen av livet och deltagarnas konsumtionsvanor. Deltagarna blev tillfrågade hur mycket de kan tänka sig att minska sitt resande med flyg och bil samt minska/förändra sin konsumtion av olika produkter.

När det gällde internationellt flyg svarade 23% att de kunde minska sitt flygande med högst 20% (medelvärde 1%). Den största gruppen på 47 % svarade emellertid att de kunde minska mellan 71-100% (medelvärde 82%).

En stor grupp på 65% kunde tänka sig att minska sitt inrikes flygande mellan 81-100%, (medelvärde 97%), en mycket omfattande minskning. 24% kunde minska med högst 20% (medelvärde 2%).

Att minska sin bilanvändning var deltagarna mer restriktiva med, men ändå öppna för en omfattande minskning. En liten grupp på 15% kunde tänka sig att minska mellan 71-100% (medelvärde 88%). Den största gruppen på 50% kunde minska mellan 21-70% (medelvärde 50%). Resten kunde minska med högst 20% (medelvärde 8%).   

Vidare tillfrågades deltagarna om hur mycket de kan minska sina årliga inköp av möbler, hushållsmaskiner/mobiler/datorer samt kläder. Årliga inköp av möbler kunde deltagarna tänka sig att minska mest av, en majoritet på 55% var villig att minska 71-100% (medelvärde 91%). En liten grupp på 15% kunde minska 21-70% (medelvärde 46%) och resten högst 20% (medelvärde 6%).

Gruppen som kunde minska sina inköp av hushållsmaskiner/mobiler/datorer med 71-100% utgjorde 40%, alltså mindre än gruppen inom samma spann gällande möbler, samt med ett aningen lägre medelvärde (88,5%). Resten var jämnt fördelat mellan högst 20% (medelvärde 8%) och 21-70% (medelvärde 50%)

Inköp av kläder skiljde sig från de två föregående kategorierna. Gruppen som kunde minska med högst 20% var mindre, 15% (medelvärde 9%). 47% kunde minska mellan 21-70% (medelvärde 50%) och 38% kunde minska mellan 71-100% (medelvärde 87,5%).

En fråga handlade om konsumtion av importerat kontra inhemskt – i vilken utsträckning var deltagarna villiga att konsumera mer inhemskt, som ger högre pris och begränsat utbud? Gruppen som kunde ändra sin konsumtion med högst 20% utgjorde 11% (medelvärde 8,5%). 44% kunde tänka sig en förändring på 21-70% (medelvärde 53%) och 45% en förändring på 71-100% (medelvärde 87%).

Den sista frågan gällde deltagarnas möjlighet att byta från paketerad till opaketerad mat, 100% markerade konsumtion av paketerad mat och 0% markerade konsumtion av opaketerad mat. Den största gruppen på 54% valde mellan 100-71% (medelvärde 75%). 26% låg mellan 70-21% (medelvärde 58,5%) och den minsta gruppen på 18 % mellan 20-0% (medelvärde 5%)

Överlag ställde sig deltagarna positiva till att förändra sin konsumtion. En majoritet kunde tänka sig att minska/förändra sin konsumtion med mellan 71-100% i alla kategorier förutom bilresande och konsumtion av kläder. Värt att påpeka är att frågeformuläret inte frågade deltagarna om deras nuvarande konsumtion. I vissa fall medför detta en svårighet att avgöra vad den svarande menar med en minskning. En minskning på 0% av exempelvis inrikes flygande kan tolkas som att den svarande inte kan minska sitt flygande då hen i nuläget aldrig flyger inrikes.

Oavlönat arbete inom välfärden – ett alternativ?

I den första frågan i den här delen av undersökningen tillfrågades deltagarna hur stor del av deras arbetstid de kan tänka sig att utföra oavlönad inom skola, vård och omsorg. Den största gruppen som kunde utföra 51-100% av sin arbetstid oavlönad var inom omsorg, 5% (medelvärde 74,5%). Inom skola utgjorde samma grupp 4% (medelvärde 72%) och inom vården 3% (medelvärde 77,5%). Den största gruppen som kunde tänka sig högst 20%, 74% (medelvärde 9%) var inom vården. Inom omsorg låg denna grupp på 65% (medelvärde 10%) och inom skola 64% (medelvärde 12%). Fördelningen mellan dem som kunde tänka sig 21-50% oavlönat arbete var snarlik inom varje område och hade ett medelvärde på mellan 33-34%.

I allmänhet var deltagarna skeptiska till att utföra oavlönat arbete inom skola, vård och omsorg. En majoritet kunde tänka sig runt 10% för varje område. Men värt att notera är att det inom varje område fanns en ansenlig grupp som kunde utföra ungefär en tredjedel av sin arbetstid oavlönad.

Hur ska välfärden finansieras?

Under nästa fråga fick deltagarna ta ställning till finansieringen av 8 välfärdsområden – sport, fritid, kultur, kollektivtrafik, sjukvård, skola, högre utbildning, och omvårdnad genom att fördela finansieringen mellan frivilligarbete, privata aktörer och skattemedel.

Inom sportverksamhet föredrog deltagarna främst frivilligarbete. 40 % ansåg att frivilligarbete ska utgöra 41-60% (medelvärde 50%) och 23% ansåg att det ska utgöra 61-100% (medelvärde 86%). Att verksamheten skulle finansieras via privata aktörer var lägst prioriterat, 70% ansåg att det ska utgöra högst 30% (medelvärde 13%). Denna grupp gällande skattemedel låg på 64% (medelvärde 14,5%). Gruppen som ansåg att en majoritet av finansieringen till sportverksamhet ska skötas av privata aktörer var även minst, 6 % ansåg att det skulle utgöra 51-100% (medelvärde 74%), medan 9% ansåg att skattemedel ska finansiera 61-100% (medelvärde 81,5%).

Även när det gällde fritidsverksamhet föredrogs frivilligarbete som finansiering och privata aktörer lågprioriterades. 21 % ansåg att frivilligarbete ska stå för 51-100% (medelvärde 81,5%) av finansiering. 6% tyckte detsamma om privata aktörer (medelvärde 76,5%) och 9% om skattemedel (medelvärde 78,5%).

57% ansåg att frivilligarbete ska stå för 21-50% (medelvärde 41%) av finansiering. Denna grupp utgjorde 52% (medelvärde 40%) när det kom till skattemedel och 24% när det gällde privata aktörer (medelvärde 36%). Det var endast vid finansiering via privata aktörer som en majoritet tyckte att det ska utgöra högst 20%, denna grupp utgjorde 60 % (medelvärde 5,5%).

När det kom till kulturen ansåg 45% att frivilligarbete ska stå för högst 20% (medelvärde 9%) och 50% att det ska stå för 21-50% (medelvärde 37%). Endast 5% svarade mellan 51-100% (medelvärde 94%). Det såg nästintill identiskt ut när det gällde privata aktörer. Finansiering via skattemedel skiljde sig från föregående kategorier. Här svarade en relativt stor grupp på 35% att skattemedel ska stå för 51-100% (medelvärde 78,5%). Den största gruppen på 42% svarade mellan 31-50% (medelvärde 39%).

Vad som inte framgår i vare sig frågeformuläret eller svaren är frågan om hur anläggningarna som utnyttjas vid sport-, fritid- och kulturverksamhet ska finansieras. Inom dessa områden kan detta vara av vikt att beakta då anläggningarna i många fall sköts i kommunal regi.

Det är tydligt att en majoritet av de tillfrågade anser att skattemedel ska stå för en stor del av finansieringen av kollektivtrafiken. 79% anser att skattemedel ska stå för 71-100% (medelvärde 96%). 13% anser att det ska stå för högst 50% (medelvärde 38%). Hela 93% svarade att frivilligarbete ska stå för under 10% (medelvärde 0%). Även privata aktörer ska utgöra en liten del av finansieringen, 86% svarade att det ska stå för högst 30% (medelvärde 7%). En liten grupp på 6% ansåg att privata aktörer skulle utgöra 51-100% (medelvärde 78%).

Frågan om sjukvården fick liknande resultat, men det är ännu tydligare här att skattemedel ska stå för den största delen av finansiering. 68% svarade att skattemedel ska stå för 91-100% (medelvärde 100%). Endast 8% ansåg att det ska utgöra högst 70% (medelvärde 51%). 97% svarade att frivilligarbete ska utgöra högst 20% (medelvärde 1,5%). 89% tyckte detsamma om privata aktörer (medelvärde 3,5%).

Även frågan om skolan fick liknande resultat som frågan om kollektivtrafik och sjukvård. Man kan dock notera att utrymmet för frivilligarbete är större. 14% ansåg att frivilligarbete ska utgöra 10-20% (medelvärde 12%). 83% svarade emellertid att frivilligarbete ska stå för under 10% (medelvärde 0%). 95% tyckte att privata aktörer ska utgöra högst 20% (medelvärde 2%). 74% svarade att skattemedel ska stå för 91-100% (medelvärde 100%) och 6% svarade högst 70% (medelvärde 62,5%).

Vid finansiering av högre utbildning tyckte de tillfrågade att frivilligarbete ska utgöra en mycket liten del och att det finns ett litet utrymme för privata aktörer. 97% ansåg att frivilligarbete ska stå för högst 20% (medelvärde 1%). 86% svarade detsamma om privata aktörer (medelvärde 3,5%). 8% ansåg att privata aktörer ska utgöra 21-30% (medelvärde 27,5%) och 6% svarade 31-100% (medelvärde 48%). Även här var det mycket tydligt att skattemedel prioriterades. 87% svarade att det ska stå för 71-100% (medelvärde 95%). 7% ansåg att det ska utgöra högst 50% (medelvärde 42,5%).

Ungefär samma resultat återkommer vid frågan om omvårdnad, en stark prioritering av finansiering via skattemedel, dock inte i samma utsträckning som vid sjukvård. 81% ansåg att skattemedel ska stå för 71-100% (medelvärde 95%). 17% svarade 41-70% (medelvärde 58%).

91% ansåg att frivilligarbete ska utgöra högst 20% (medelvärde 3%) och 85% tyckte detsamma om privata aktörer (medelvärde 4%).

Resursfördelning – vilka områden ska prioriteras?

Den sista frågan i den här delen av undersökningen handlade om fördelning av samhällets resurser – Om det blir ekonomiskt utrymme i ekonomin, 10 000 kr per person, vad i samhället vill du fördela det på? De områden man kunde välja mellan var kollektivtrafik, kultur, sjukvård, omvårdnad, infrastruktur, sport/idrott samt skola/utbildning.

De tillfrågade prioriterade de olika områden i följande ordning, med den totala summan pengar från alla svar inom parentes:

1. Sjukvård (336 125 kr)
2. Skola/utbildning (319 825 kr)
3. Omvårdnad (240 410 kr)
4. Kollektivtrafik (200 125 kr)
5. Infrastruktur (165 590 kr)
6. Kultur (153 700 kr)
7. Sport/idrott (77 610 kr)

Sammanfattningsvis kan man konstatera att en skattefinansierad välfärd, liknande dagens välfärd, föredras av deltagarna, vilket är särskilt tydligt när det gäller vård, skola och kollektivtrafik. Den större blandningen av finansieringsformer som driver sport- och fritidsverksamhet idag är även den önskvärd.

Den sista frågan visar på att sjukvård och skola/utbildning prioriteras högt när det gäller tillskott av resurser. Kollektivtrafik och infrastruktur kan till viss del gå in i varandra, vilket gör det svårt att tyda om deltagarna tagit i beaktande exempelvis järnvägsdrift som en del av infrastruktur eller kollektivtrafik.

En avvägning mellan tillgänglighet, kostnad och kvalitet, samt makten över beslutsfattande

Här blev de tillfrågade ombedda att göra en avvägning mellan tillgänglighet, kostnad och kvalitet när det gäller utbildning, kollektivtrafik, kultur, sjukvård samt omvårdnad. Detta genom att markera sitt svar på en triangulär skala med hög tillgänglighet i det nedersta hörnet åt vänster i triangeln, låg kostnad i det nedersta hörnet åt höger i triangeln och hög kvalitet i triangelns topp.

Gemensamt för alla 5 områden, som här baseras på medelvärdet av alla svar, var att de tillfrågade höll sig i mitten av triangeln, hög kvalitet var alltså inte högst prioriterat. Hög tillgänglighet prioriterades högst när det kom till utbildning, sjukvård och omvårdnad. Låg kostnad prioriterades främst för kollektivtrafik men också för kultur.

En fråga gällde beslutsfattandet – Hur vill du att beslut om våra gemensamma frågor om framtiden och välfärden ska gå till? De tillfrågade svarade på följande sätt:

31% diskutera och delta
23% riksdagen avgör
31% få förslag och rösta
16% specialist avgör.

Det är en klar majoritet för ett demokratiskt beslutsfattande liknande systemet vi har idag.